"En kvinna i nöd"
Idag passade jag på att ta en långpromenad i det vackra soliga vädret! Det kändes så otroligt lyxigt med sol igen och jag började känna mig riktigt harmonisk! Underbart! Hemma hade jag satt igång en tvätt, så planen var att när jag kom hem igen skulle jag sätta igång en ny tvätt och sedan gå ner till hamnen och sitta där vid bryggan och hålla på med lite jobbplanering i solen.
Nu blev det såklart inte riktigt så! När jag kom ner till tvättstugan med den nya tvätten upptäckte jag att en nyckel saknades på nyckelknippan och det var SÅKLART nyckeln till lägenheten! Jag trodde först att jag hade fått en tillfällig sinnesförvirring och inte kunde se nyckeln så jag gick igenom hela nyckelknippan och kollade noga på varje nyckel, men ingen hörde till lägenheten och vår dörr låser liksom sig själv så det var bara att inse fakta.... Jag var utelåst! Nyckeln hade förmodligen ramlat av när jag slängde ner nycklarna i väskan medan jag hämtade tvätten som skulle ner till tvättstugan....
Ja, så där stod jag... utan nyckel, utan mobil (den låg på laddning i tv-rummet), utan väska, utan pengar, utan jacka (himla tur att jag hade skor!!!). Min hjärna försökte komma på en lösning. Första idén var att min arm ev skulle vara så lång och smal att jag kunde få in den genom brevinkastet och låsa upp, men ja det var ju bara att glömma insåg jag ganska snabbt när jag stod vid dörren och det var ju tur det annars skulle det ju vara hur lätt somhelst för folk att göra inbrott!
Jag kom på att jag skulle gå till Missionskyrkan och kolla om det fanns någon där med telefon som jag kunde få låna. Jag har fruktansvärt svårt att komma ihåg siffror så jag (skäms att skriva detta) kan inte Klas nummer utantill så jag skulle behöva ringa två samtal eller låna Internet och hitta.se.. Klas var och repade och jag ville gärna få tag i honom för att få höra hur länge jag skulle behöva sitta i trappuppgången och rulla tummarna för att gå dit bort där han repade handlade om flera km och jag hade ju ingen jacka.... så det var uteslutet!
Jag hade tur! Det fanns hjälp att få i Missionskyrkan! Fick låna både mobil och dator plus att hon ringde efter sin sambo som rykte ut med bilen och skjutsade mig bort till Klas så jag kunde ta hans nyckel. Allt löste sig :)
Ja, jag har ju skrivit i min bloggbeskrivning att bloggen även handlar om mina klantigheter och ja det blev ju en ganska snabbt! Men detta var nog lite mer otur än klantlighet! Jag hade ju samtidigt tur som fick hjälp och dessutom väldigt trevliga samtal. :)
Det blev ett litet äventyr! :)
Får se om jag kanske gå ner en sväng till hamnen ändå :)
Nu blev det såklart inte riktigt så! När jag kom ner till tvättstugan med den nya tvätten upptäckte jag att en nyckel saknades på nyckelknippan och det var SÅKLART nyckeln till lägenheten! Jag trodde först att jag hade fått en tillfällig sinnesförvirring och inte kunde se nyckeln så jag gick igenom hela nyckelknippan och kollade noga på varje nyckel, men ingen hörde till lägenheten och vår dörr låser liksom sig själv så det var bara att inse fakta.... Jag var utelåst! Nyckeln hade förmodligen ramlat av när jag slängde ner nycklarna i väskan medan jag hämtade tvätten som skulle ner till tvättstugan....
Ja, så där stod jag... utan nyckel, utan mobil (den låg på laddning i tv-rummet), utan väska, utan pengar, utan jacka (himla tur att jag hade skor!!!). Min hjärna försökte komma på en lösning. Första idén var att min arm ev skulle vara så lång och smal att jag kunde få in den genom brevinkastet och låsa upp, men ja det var ju bara att glömma insåg jag ganska snabbt när jag stod vid dörren och det var ju tur det annars skulle det ju vara hur lätt somhelst för folk att göra inbrott!
Jag kom på att jag skulle gå till Missionskyrkan och kolla om det fanns någon där med telefon som jag kunde få låna. Jag har fruktansvärt svårt att komma ihåg siffror så jag (skäms att skriva detta) kan inte Klas nummer utantill så jag skulle behöva ringa två samtal eller låna Internet och hitta.se.. Klas var och repade och jag ville gärna få tag i honom för att få höra hur länge jag skulle behöva sitta i trappuppgången och rulla tummarna för att gå dit bort där han repade handlade om flera km och jag hade ju ingen jacka.... så det var uteslutet!
Jag hade tur! Det fanns hjälp att få i Missionskyrkan! Fick låna både mobil och dator plus att hon ringde efter sin sambo som rykte ut med bilen och skjutsade mig bort till Klas så jag kunde ta hans nyckel. Allt löste sig :)
Ja, jag har ju skrivit i min bloggbeskrivning att bloggen även handlar om mina klantigheter och ja det blev ju en ganska snabbt! Men detta var nog lite mer otur än klantlighet! Jag hade ju samtidigt tur som fick hjälp och dessutom väldigt trevliga samtal. :)
Det blev ett litet äventyr! :)
Får se om jag kanske gå ner en sväng till hamnen ändå :)
Kommentarer
Trackback
