Sanna mina ord

Seeeeeeeeeeeeent igårkväll kom min älskling på att hans bil stod parkerad på ett ställe där man får parkera under helger, men under veckor är det upptaget där vilket innebar att vi måste flytta bilen innan kl 07.00 måndagmorgon.

Eftersom han är sjuk sa ju jag direkt att jag fixar det imorgonbitti. Jag visste ju att det skulle bli tidigt, offrade min sovmorgon och klev upp halv sju (det är kärlek). Jag trodde att det skulle gå snabbt och att jag sedan kunde somna om igen men ICKE! För det första hade låset vid förardörren fryst så det gick inte att låsa upp där. Tack och lov fungerade det på andra sidan. Nästa upptäckt blev att alla dörrar utom bagageluckan hade fryst fast. Jag fick alltså klättra in genom bagageluckan och jag som är lika vig som ett kylskåp hade ju en ganska rejäl kamp innan jag lyckats ta mig fram till förarsätet och fått ner benen där!
Rutorna var täckta av TJOCKT lager is och jag hittade ingen skrapa i bilen så det var bara till att klättra ut igen och kuta hem och hämta skrapan i min bil. Raka vägen tillbaka och klättrade in igen för att förhoppningsvis få igång motorn och på så vis få upp lite värme och ev kunna öppna en dörr?
När jag sitter där och kämpar för att få den hostande bilen att starta knackar det på den isklädda rutan. Jag får igång motorn, klättrar ut ur bilen och där står kvinnan som använder den parkeringsplatsen under veckorna. Jag förklarade precis hur det var. Hon var jättesnäll, men tyckte att det var lite typiskt att det var just hennes plats (hon var först till jobbet nämligen så alla andra platser var tomma). Hon hämtade sin skrapa och borste och hjälpte till att få bort all is. Jag tackade och bad tusen gånger om ursäkt innan jag klättrade in i bilen och bad henne stänga in mig. Både hon och jag hoppades att jag skulle ta mig ut sedan.
Jag körde iväg och parkerade. MEN det gick såklart INTE att öppna någon av dörrarna! Jag fick panik och tänkte att nu kommer jag dö här eller något. Jag blev så arg att jag sparkade på en dörr, men den gick inte upp av det heller (konstigt jag som är så stark!). Ringde hem och fick tack och lov svar. Efter en liten stund med klagan och någon enstaka svordom i telefon lyckades jag med hjälp av en liten spark få upp bakdörren och kunde ta mig ut. Jag förväntade mig att dörren skulle vägra stängas igen och att bilen skulle få stå olåst, men nej då! Nu var det helt plötsligt världens snällaste och medgörligaste bil i hela världen så dörren stängdes utan problem och jag kunde låsa bilen. Kollade mobilen och såg att detta uppdrag hade tagit 45 minuter och jag kände att jag hade det sämsta morgonhumöret i världshistorien och inte någon sovvänlig harmoni i kroppen. Lyckades alltså inte somna om...
Men, den där kvinnan och alla andra människor runt omkring fick ju sig en liten trevlig morgonunderhållning. För att se mig klättra in och ut ur en bil.... ja, det kan inte se riktigt klokt ut och det gick inte smidigt på något sätt. Har tyvärr ingen bild på detta annars hade jag gärna lagt upp den här för att förgylla er måndag med en bild på världens osmidigaste människa krypandes och klättrandes.