Eftertanke....
I mitt tidigare blogginlägg idag nämnde jag inte att jag skrev en lapp och satte den på vindrutan på bilen som stod på vår parkeringsplats. Nog för att jag var arg, men jag kunde inte förmå mig att skriva en arg lapp. Jag skrev helt enkelt," hej du står på min parkeringsplats, smsa mig så jag vet när parkeringen är ledig igen så jag kan parkera min bil".
Jag gick in och avreagerade mig här på bloggen och precis när jag hade bloggat klart fick jag ett sms att bilen var flyttad och en ursäkt. Jag svarade med ett tack och till och med en smiley för nu var ju bilen flyttad så det fanns ju inget att vara irriterad över längre. Jag skyndade mig ut och upptäcker till min fasa att en bil har ställt sig precis framför min bil och verkligen blockerat för mig. Jag fick en ångestklump i magen och började fundera på hur jag skulle lösa denna situation... Jag visste ju att jag stod på en förmodligen hyrd parkering, men det handlade om 20 minuter och det brukar aldrig stå bilar där, så det var ju verkligen typiskt =/ Jag stod och skrev av regnumret för att försöka hitta någon att ringa och då kommer en (vill skriva tant, men håller mig) dam och är arg som ett bi! Innan hon ens hinner öppna munnen drar historien om min parkeringsplats och när jag var klar utbrast hon i att hon blir så förbannan!!!! och så höll hon på en liten stund..... jag drog historien igen och hon lugnade ner sig. Visade sig att jag blockerade hennes garageplats med en meter typ =/ Jag har inte ens lagt märke till den tidigare och var väl blind av mitt eget raseriutbrott tidigare. Iaf så kom hon med matkassar = hon hade varit och handlat och förmodligen bara varit utan parkering i 5 minuter. Om jag hade gjort som hon gjorde och blockerat för bilen som hade tagit min plats så hade hon inte ens tagit sig in på gården, men så långt tänkte hon nog inte...
Jag är inte van vid att en vilt främmande människa står och skäller på mig.... Nog för att jag var irriterad på personen som tog min plats, men jag avreagerade mig ju här och när bilen väl var flyttad hade jag ju ingen anledning att fortsätta vara arg och jag skulle verkligen inte klara av att skälla på någon annan människa för en sån där grej. Jag skällde inte ens på damen som titt som tätt parkerade in mig när jag bodde i sundsvall.
Nä huvva! Jag blev riktigt låg efter det där så jag fick ta till städterapi och choklad!
Personen som tog min parkering kom ju väldigt lindrigt undan om man jämför med det jag fick ta istället... Jag är dock hellre glad och förlåtande (efter lite muttrande för mig själv på bloggen) än sur och vresig som slänger negativ energi på en vilt främmande person bara så där..
